Jennys

Vet egentligen inte vad jag ska skriva här, men kände ändå att en uppdatering kunde vara på sin plats. Förra veckan var jag superglad över att jag hade fått ett nytt jobb. Nu är jag inte riktigt lika exalterad längre. Jag har antagligen världshistoriens tråkigaste jobb. Jag vet ju att man måste vara tacksam för att man överhuvudtaget har ett jobb i dessa svåra tider...men herrejösses alltså. Det känns ju en aning ovärt att sitta på en treårig universitetsutbildning när det enda jag gör om dagarna nu är att svara i telefon och sortera fakturor. Det skulle vilken idiot som helst klara av. Dessutom så jobbar jag ensam...ENSAM! Jag håller på att bli tokig snart. Idag började jag småprata med brevbäraren bara för att jag inte har någon annan att prata med. Han tyckte förmodligen att jag var rätt konstig. Tyvärr så får jag ju även alldeles för mycket egen-tid på jobbet. Och var gör man då? Jo, funderar. Tänker sönder saker och ting. Analyserar diverse ämnen sönder och samman. Sånt MÅSTE jag sluta med.

Igår fick jag även veta att jag har skött mig så himla bra på nya jobbet och att arbetgivaren är så nöjd med mig, så jag har fått förlängt. JIPPIII....... (Anar ni ironin där?)

Jaja, nu är det snart helg i alla fall. Ska bli grymt skönt! Återkommer...