Jennys

...och det har jag ju fått svart på vitt nu. Kul start på veckan...INTE! Det är klart att jag blev ledsen, vad annat var att vänta... Men det har gått över och nu är jag fan förbannad istället. Va fan tror han? Näääee, nån måtta får det fan vara alltså. 
Jag undrar vad jag skulle göra utan Eleonore. Hur klarade jag mig i mer än 19 år utan henne är frågan? Hon vet precis vad hon ska säga för att muntra upp mig. Så som exempelvis; "Vi kan åka in till stan och köpa ett sällskapsspel!" Haha! Hon har tagit mig ur ett antal svackor nu. I sådana här stunder är jag så oerhört tacksam för att jag har så många underbara vänner som orkar lyssna på mig och som har tid och lust att muntra upp mig :) 

På torsdag är det dags för barrunda med Pelikan, Mexika och Ture!! :) Det kan nog bli lajbans! Jag tänker minsann inte sitta hemma och tycka synd om mig själv i alla fall... PARTY PARTY! Hihi!

Nej nu är det dags att sova så att jag orkar med morgondagen. Har en känsla av att den kan bli rätt tuff... Vet inte varför... Jaja, den som lever får se. 
Tjipp!