Jennys

Nu ska jag faktiskt ta och skriva ett inlägg efter de senaste dagarnas bloggtorka. Jag har nyss varit ute och promenerat samt gymmat och känner mig således svettig (eftersom jag inte har duschat än) men även pigg och glad.

Jag tänkte börja med att diskutera lite kring debatten om Sveriges äldrevård, speciellt demensvården, som nu verkar vara på tapeten. I en artikel som har publicerats på aftonbladet.se som heter "Låsa in. Binda fast. Söva ner." avslöjar tidigare nämnda tidning att det snart kan bli lagligt för personal inom äldrevården att spänna fast och droga dementa personer. Jag har jobbat rätt så mycket inom vården och då även mycket med dementa människor. Det är inte ett lätt arbete ska jag säga och det är heller inte så lätt att ta ställning till det som aftonbladet för fram. Själv är jag kluven... Självklart förstår jag att anhöriga till personer med sjukdomen demes eller liknande inte tycker att det är speciellt kul att se sin mamma eller farmor eller vad det nu kan vara, helt nerdrogad eller inlåst. Men samtidigt görs ju detta både för patientens och personalens bästa. En dement person kan ibland vara en fara för sig själv. En dement person kan ibland vara en fara för andra (man får en del slag och tjuvnyp som vårdare). En dement person kan få vanföreställningar och hallucinationer. Vad ska man göra åt detta då? Om man inte ska medicinera menar jag? Det finns låsta demensavdelningar på äldreboenden. För att få låsa in en person behövs tillstånd. Man låser ju aldrig någonsin in en person bara för att jälvas, det finns ju ett syfte. Dementa personer går vilse. Ibland får polisen kopplas in och man hittar dom i nåt dike nånstans och vem skyller de anhöriga på då? Jo, personalen på äldreboendet. Vårdutredningar görs ju för att komma fram till den bästa lösningen för den enskilda patienten och ibland blir det kanonbra och ibland blir det mindre bra. Det är klart att det finns brister inom äldrevården, alla är vi människor. Jag tycket att det här är en oerhört viktig debatt och själv är jag som sagt väldigt kluven. Det finns ju alltid two sides to every story...

Ibland saknar jag att jobba inom vården, men det är väl alltid så att man bara minns det som var bra med en sak (speciellt när det gäller gamla förhållanden, sidospår, sorry!). För nåt år sen så hade vi en dement dam på boendet som alltid sa följande till mig; "Livet är tungt, men det går nog. Ingen gubbe har du, men du får nog." Hon var underbar! Man saknar många av dem som inte finns i livet längre... Funderar starkt på att skänka några av mina lediga dagar till jul åt kommunens äldrevård. Får väl se hur det blir :)  

Jaja, nog om det nu. Idag skickade jag ett mail till min morfar (aka moffa) och bifogade en PDF-fil. För nån timme sen så ringde moffa och förstod sig inte alls på detta... Oväntat? Nej. Hehe! Vad gullig han är :) Så om en stund ska jag underlätta för honom och skriva in allt som stod i PDF-filen i själva mailet istället. Hoppas att det går bättre då :)

För en liten stund sen så bokade vi biljetter till konserten med Chris Brown på Hovet i Sthlm i januari! Han kommer säkerligen bjuda på grymma dancemoves och riktigt bra musik! Ska bli skit kul!!! :)