Jennys

För lite mer än två år sedan så började jag skriva i den här bloggen. Upphovsmannen till namnet på min blogg var en gammal klasskamrat från gymnasiet, vid namn Baker. Det var alltså han som en gång började kalla mig för GJ och på den vägen är det. Varför skriver jag nu om detta? Jo, för att nu ikväll när vi var hemma hos Marie så pratade vi av någon anledning om marknadsföring. Då kom jag på att Herr Baker en gång för länge sen skickade en mycket träffande och rolig grej till mig angående detta och se på fasen, jag hade kvar det på datorn. Så, here it comes;

- Du är tjej och ser en snygg kille på en fest. Du går fram till honom och säger: "Jag är fantastisk i sängen". Det är direkt marknadsföring.

- Du är på fest med massa kompisar och ser en snygg kille. En av dina kompisar går fram till honom, pekar på dig och säger: "Hon är fantastisk i sängen". Det är annonsering.

- Du ser en snygg kille på ett party. Du går fram till honom och får hans telefonnummer. Nästa dag ringer du och säger: "Hej, jag är fantastisk i sängen". Det är telefonförsäljning.

- Du ser en kille på en fest och slätar till klänningen. Du går fram till honom, häller upp en drink åt honom och frågar: "Får jag?" Lutar dig fram, låter dina bröst nudda hans arm, rättar till hans slips och säger: "Bara så du vet, jag är fantastisk i sängen". Det är PR (Public Relations).

- Du är på en fest och ser en snygg kille. Han kommer fram till dig och säger: "Jag har hört att du är fantastisk i sängen". Det är tecken på ett starkt varumärke (Brand Recognition).

- Du är på en fest och ser en snygg kille. Han gillar dig men du övertygar honom om att gå hem med din kompis istället. Det är representation.

- Din kompis kan inte tillfredställa honom så hon ringer dig. Det är teknisk support. 

- En kille kommer in på en fest. Han blickar ut över rummet och inser att han vill ha alla brudar. Så han ställer sig på ett bord och skriker: "Jag är fantastisk i sängen!!!". Det är spam... 


Så varför behövs egentligen krångliga läroböcker om marknadsföring? Svårare än så här behöver det väl inte vara? Hmm, undrar om Mr Baker fortfarande läser min blogg?